Från Torekov till Falsterbo

Från Torekov till Falsterbo


Ibland minns man bara att den där sommaren var väldigt varm eller regning eller blåsig. Tänk vad vädret redan i tidig ålder etsar sig fast som en nära nog avgörande faktor för storartade eller misslyckade upplevelser.

Var man grabb under 50- och 60-talen, och det var jag, fanns det förstås andra minnen att haka upp sig kring. Bilar! Bilar som man aldrig tidigare skådat eller kommit i närheten av.

Text: Jesper Aspegren 
Förenade Bil Magazine 2011

På somrarna i Torekov under den här tiden, bjöds det alltid fina stunder då mullrande V8-or rullade ned genom den trånga passagen mellan Toremalms skeppshandel och den Frivilliga brandkåren.

Jag säger bara Facel Vega. En fransk lyxbil med en gigantisk V8. Facel Vega tillverkades bara under tio år och hade en mycket speciell design. Jag såg den första, och nästan sista, gången i Torekov en julidag, förmodligen den 14:e, 1964. Woaooo!

Eller den där röda Ferrari 400 Superamerica! De sas att det var han som ägde Cederlunds Punsch som hade den. Kunde man bli så rik på det söta eländet?

Men här fanns också en BMW 502. Om jag inte missminner mig laddades även den med en V8. Den var från mitten av 50-talet och hade limokänsla eftersom bakdörrarna öppnades bakåt. Fullständigt livsfarligt, men rätt fräckt!

När så SAAB presenterade sin 9000 Turbo blev den en succé. En känd bankdirre från Malmö rattade den genom Torekovs trånga gränder. Fler följde efter och snart fick den ett eget öknamn; Torekovsmoped. Då rullade det på som bara den för SAAB.

Så drar vi söderut. Du kommer att ha svårt att värja dig mot en av de mest förtjusande och intagande vyer som man kan uppleva. Den mellan Västra Karup och Grevie. Ett mäktigt Kullaberg i fonden, ett blixtrande och skimrande Skälderviken framför och närmast dig, det klassiskt böljande och skiftande landskapet med sina åkerlappar i olika nyanser av jord. Allt svagt och milt sluttande ut i havet. Mon Dieu!

I Ängelholm huserade en gång i tiden den legendariske BMW-säljaren Erik Andersson på Förenade Bil. Det var på 1970- och 80-talen och företaget låg på Heimdallgatan 46. Om nu någon undrar vem Heimdall var, kan jag meddela att han var en i det manliga fornnordiska gudakollektivet. Hade tänder av guld och ägde en mirakulös hörsel och syn. Goda egenskaper om man ska köra fina bilar, ja det där med guldtänder kanske inte spelar så stor roll, men i alla fall...

Förenade Bil och BMW kom så småningom tillbaka till Nordvästskåne. I slutet av 1990-talet bildades Paulssons Bil i Ängelholm och öppnade senare också i Helsingborg.

Ängelholm är under alla omständigheter en sympatisk plats, med floden, med namnet som nästan låter som ett franskt bilmärke, Rönne å, sig slingrande stillsamt genom staden. Och så havsbaden förstås!

 

Förbi Glumslövs backar mellan Helsingborg och Landskrona. Glumslöv, där bodde jag jag för övrigt en kort period av mitt liv. På Heimdallgatan, inte 46, men väl 47! En ful kåk vill jag minnas, men utsikten var grann och i garaget stod en Lancia Beta 2000 som farsgubben hade köpt. Det var en riktig skitbil!

Ned för kraftiga backen vid Hildesborg tar vi så till höger mot Landskrona golfklubb. Jag blev medlem där 1961 till min pappas stora fasa. Golf var nämligen något av det fånigaste man kunde hålla på med, ansåg han, och var villig att satsa på en segelflygarutbildning åt mig, bara jag slutade med det tramsiga kulspelet. Men av detta blev intet. Jag stannade på marken och njöt av doften från gräset på golfbanan. Odlade min sociala talang till förmån för ensamlivet uppe i skyn.

Från Borstahusen, ortnamnet har inget med vare sig borstar eller idogt intag av alkohol att göra, utan snarare härrör det sig från några fiskande bröder Borste, som även sas vara välkända smugglare på trakten. Nåväl, från Borstahusen leds man längs Strandvägen in mot Landskrona.

Nu forsar nostalgin. Den angenäma känslan förstärks av komforten i den splitternya BMW 530:ans ytterst behagliga framglidande.

Här på Strandvägen växte jag upp och strax utanför Bryggeriet där jag bodde stod en get på Exan, ja det gamla Exercisfältet alltså. Man var faktiskt lite rädd för den där getabocken. Det gällde för övrigt även för getens ägare som helt utan förvarning kunde skrämma livet ur en när hon dök upp och skrek:

-       Halv fem!!! Hon var som man sa på den tiden: Litta toosi!

På Exan spelade man boll. Det var faktiskt här som vinexperten Bengt Frithiofsson grundlade sitt intresse för vin. Istället för att spela fotboll, doftade han nämligen på den blöta läderkulan och utvecklade genom detta aparta beteende sin kompetenta vinkännarnäsa.

-       Määärlåååå!

Det gamla exercisfältet tjänade också som uppställningsplats för Cirkus Altenburg. Och här fick man komma nära både kameler och elefanter. Stora upplevelser för en sjuåring.

När jag blev 18 fick jag mina föräldrars gamla bil som stått i garaget i fem år utan att ha varit i gång. En högerstyrd Riley från 1949, med röd skinnklädsel och ställbar ratt. Valnötsinredning och rullgardin i bakrutan. Motorn var stendöd och jag hade nollkoll. Sålde den till en kompis för 200 spänn. Ingen bra affär. Men kanske ändå. Han, kompisen allstå, restaurerade den minutiöst och körde flera mil med den tills den hamnade på museum bredvid med min farfars gamla 12-liters Minerva från 1910-talet! Det hade den aldrig gjort om jag behållit den.


 

 

  

På väg mot Lund där, Theanders Bil är ännu en av BMW-vännernas fasta punkt i tillvaron, passerar vi Barsebäck. Eller rättare sagt gör vi en avstickare till Gösta Carlssons andra livsverk, Barsebäck Golf & Country Club. Hans första är för den som inte vet; Järnkonst, belysningsföretaget som han skapade från grunden.

 

 

 


 

På BG&CC spelas förresten varje år Förenade Bil Masters, som sig bör på Masters Course.

Gösta Carlsson är sedan många år en trogen BMW-ägare. Det händer att han då och då ses glida fram i sin bil på banan. Han är rätt ensam om det, den gode Gösta.

Till Malmö så, nej förresten man hinner en liten avstickare in i Bjärred. Orten som fostrat några verkliga habituéer:

Tennisspelaren Henrik Sundström, bragdmannen från Davis Cup-finalen 1984, då USA med både McEnroe och Connors på andra sidan nätet besegrades i Scandinavium i Göteborg. Och så Patrik Andersson, resen i backlinjen först i MFF och sedan bland annat i Bayern München, ni vet staden i Sydtyskland där man gör bra bilar.

Vi ska heller inte glömma Henrik Stenson, en av de främsta golfspelarna i vårt land. Även han en trogen BMW-förare och före detta bjärredsbo. Nu var det ju förstås inte därför jag tog svängen in om Bjärred.

Nej, det var nämligen här som Allan Söderström med hustru Lillemor så småningom slog sig ned. Sedan Allan några och tjugo år gammal anställts på Förenade Bil i mitten av 20-talet och därefter tagit över ledningen i företaget och utvecklat det ytterligare, byggdes Villa Västanfläkt i Bjärred där hans barnbarn och tillika vd:n för Förenade Bil, Joakim Söderström idag bor.

Nå, så till Malmö. I 85 år låg Förenade Bil på Östra Tullgatan 6 i Malmö. Nästan ett sekel alltså på samma plats. Inte så konstigt att man flyttade för fem år sedan ut på Djurhagegatan. Även om man kan föreställa sig att det fanns olyckskorpar som kraxade högljutt. Det var ju mitt ute på bystan. Vem ville köra så långt utanför centrum för att handla bil?

Men som alltid gäller at det vara förhållandevis klok och blicka framåt. Ute på bystan vid Fredriksbergs gård blev ett populärt tillhåll även för andra bilfirmor.

Och så blir man ju alltid påmind om de där tre bokstäverna när man kör längs yttre ringvägen, nu tänker jag inte på DKW…

Snart hemma. I rondellen vid Skanörs ljung noterar jag att framför mig ligger en BMW 330 Coupé, bakom mig en X 1:a. Välkommen till Beamerland, tänker jag!

Jag undrar om det finns platser med fler BMW per innevånare någon annanstans än just Falsterbonäset?

Kommer att tänka på Torekov och SAAB och Torekovsmopeden…

Hmm… Är inte BMW en Falsterbomoped trots allt.