Rock Ola

Rock Ola


Sveriges största popdoldis. I varje fall om man räknar till vilka musiker han interagerat med, från popmusikens linda genom ett intensivt sextiotal i ett Swinging London och vidare.

Text: Björn Tiedemann
Foto Jan Olofsson, Björn Tiedemann, SDS bildarkiv
Förenade Bil Magazine 2013

När vi glider in på Törringelunds dansbana med Förenade Bils Phantom V har det gått femtiotre år sedan landets då yngste rockare stod på scenen inför skrikande fans.  Jan ”Rock-Ola” Olofsson från Malmö.  Något år senare hade han som 16-åring med Elvis och Radio Luxemburg som ledstjärnor blivit strandad i Hamburg. Det var på hans väg mot händelsernas centrum i London. Jan hängde bland annat med några ynglingar från Liverpool som livnärde sig på att spela rock på Kaiserkeller och Top Ten i Hamburgs sunkiga St:Pauli kvarter.

Att lämna musikbranschen hade han inga planer på trots att gitarren lagts på hyllan. Tvärtom så tipsade Jan flera tyska musikförläggare om dessa engelsmäns förträfflighet men dom avböjde artigt. Till sist nappade en förläggares kollega och inspelningen av My Bonnie blev resultatet. 

Nej tack, lät också svaret från nöjesdirektören Gustaf Laneryd när John, Paul och George, ännu utan Ringo, föreslogs komma och spela på dansrotundan Törringelund utanför Malmö.
- “Det går inte hem med gitarrband, det ska vara soloartister och schlagers.”

I mars 1963 är resmålet nått och Jan är bosatt i London. En kväll stöter han på ett för honom okänt förband under en konsert.  Det visar sig att bandet är bohemerna från Hamburg som nu kallar sig The Beatles. ”Hey, little swede is here” utbrister Lennon. De följande åren stöter de då och då på varandra i utelivet och festar också ibland privat innan beatlarna likt andra popstjärnor köper gods på landet, skaffar fina bilar och bildar familjer. Jan Olofsson jobbar inledningsvis på hotell i London och sparar ihop till en kamera. Han fotograferar popartister för svenska tidningar, bland annat i studion för tv-programmet Ready-Steady-Go.  Springer på radiostationer och pushar singlar för 15 pund i veckan och blir 1968 representant för svenska etiketten Olga. Han får många vänner i popsvängen. För att nämna några är Jan kompis med Brian Jones i Rolling Stones och Chas Chandler från Animals som vill ha hjälp i sin nya roll att lansera en okänd Jimi Hendrix.

 

I frustration av trångsyntheten hos ledningen i Sverige startar han och representanten i Holland för Olga 1969 det egna skivbolaget Green Light. Första artisten att lansera blir också en jättehit, klassikern ”Israelites” med Desmond Decker.  Något år senare bildar Jan med nya partners bolaget Young Blood samt öppnar nattklubb.  Framgångsrika Mac & Katie Kissoon med flera ges ut och pengarna rullar in. Bolaget har tre våningsplan på fashionabla New Bond Street. Efter rådande trend med flicknamn som Samantha´s och Annabel´s döptes klubben medvetet för att skapa rubriker till ”Titti´s” efter kompisen med efternamnet Wachtmeister.  Namnet hade ju en lätt oanständig innebörd på engelska som inte fungerade på kunglig mark i närheten av Buckingham Palace. Planenligt omskrevs det i Daily Mirror och namnet ändrades till Flicka. Au pair flickor kom ju också i en strid ström från hemlandet och förgyllde tillvaron via onsdagsfikan på Svenska Kyrkan i Marylebone.

Denna novemberdag åker vi i Förenade Bils Rolls-Royce Phantom V från sextiotalet.  Eller ”Roller” som Jan kort och gott säger. Så kallas märket om man har en lättvindig relation till fabrikatet och är engelsman.  Jan sitter och njuter i bakre coupén och utstrålar rock-adel. Det är faktiskt exakt samma modell som John Lennon köpte 1965 och lät dekorera med romskt mönster. Lennons ”Roller” har Jan naturligtvis också åkt i. - Jag hade också en hippiemålad bil på den tiden, en Citroen CV2, berättar Jan.

-Och så lät jag mig inspireras av Bonnie & Clyde filmen som kom att påverka modet. Paul McCartney hade i samma veva köpt en stor gammal Hispano-Suiza som han kördes runt i London med. Min assistent på skivbolaget, Phil Carson, senare musikmogul i USA, letade upp en gammal Humber Pullman för 80 pund. Bilen hade tillhört en begravningsbyrå och var samma modell som Churchill använt på 10 Downing Street. Med ruta mellan fram och baksäte samt barskåp med whiskey var den perfekt för intima stunder utanför klubben.

“-Senare hade jag en BMW M635CSi. Den köptes med pengar från hitten ”I remember Elvis Presley” som jag var medkompositör till“

Modellen var ovanlig i Sverige, kördes endast av Benny Andersson och Kungen på dispens. Mycket snabb och trevlig bil men jag hade en jobbig sverigetur med den. Det började med att tullen i Limhamn kollade igenom bilen, gissningsvis med anledning av mitt långa hår, engelska skyltar och i kombination med bilens framtoning. Efter middag med vänner på Ambassadeur i Malmö dyker tre polisbilar upp på kvällen vid Ulricedals Gård där jag bor och de letar igenom bilen igen, jagandes illegalt innehåll utan framgång. Min vistelse avslutades en vecka senare i Stockholmshäkte med grund i en datumparkeringsförseelse, följd av rättegång och sex månaders körförbud i Sverige som påföljd! Förutom 635:an har jag haft andra BMW- liksom MINI bilar.


Det osannolika fotoarkivet ska komma att bli hans nästa karriär att förvalta. Skapat med sextiotalets stora artister, musiker och band som fanns i eller passerade London. Sedan Jan i början av nittiotalet lade av med skivbolagsaffärerna har hans fotoböcker kommit ut på tyska förlaget Taschen och han har haft fotoutställningar på Kuba, i USA och runt om i Europa.
Jan har tagit bilder på vännen och samarbetspartnern Johnny Cash, backstage på Hammersmith Odeon, vilka är i det närmaste ikoniska. Rökt cigarr med Elvis. Han har personligen levererat sina fotografier till Bill Clinton i Vita huset. Traskar fortfarande på en och annan röd matta och snackar fortfarande med Clapton ibland.

Jan Olofsson bor sedan några år åter i Malmö.  Vill man ta del av mer om hans liv i text och bild så rekommenderas boken ”Han sitter där nere mellan Clapton och Hendrix” skriven av Sven Lindström. Utgivning på Norstedts Förlag 31:a januari 2013.